Faror för inlinesåkare

Under den sista ljusa timmen denna helg blev det ett träningspass på ca 16 km. Jag konstaterar att de största farorna för rullskridskoåkare är:
1. Uppgrävda cykelbanor. (Utan förvarning är asfalten borta och ersatt med grus, jord eller sten. I bästa fall utan en allt för hög kant.)
2. Skymda nedförsbackar med rullgrus.
3. Tunnlar utan ljus.
4. Stadsdelen Berga i Linköping. (Här finns alla tre ovan nämnda faror.)

Punkt 1 & 2 dör upp samtidigt i Berga och fick till följd att jag tvingades göra ett nödstopp modell "bail-out". Det innebär att man siktar på en gräsyta som inte ser allt för obekväm ut och gör en tjusig stopp-kullerbytta.

Nåväl; träningspasset avslutades med ett test av stavar. Det fungerade bra och jag tror att det går fortare med stavar än utan. Åtminstonne i 8 km.

Träning för triathlon

Äntligen lite uppehåll och torra cykelbanor. Igår blev den en runda tillsammans med Isak, vi körde ca 5 km och det gick rätt bra men han var trött när vi kom hem. Idag blev det längre, Ryd - Slaka tor (spår via Sportstracker), ca 17 km.

Nu kan man nog säga att försäsongsträningen har startat. Kollegorna på Access har hittat på att vi ska ställa upp i Sya Skate Triathlon den 13 september. De hade också den goda (?) smaken att skriva ut resultaten från förra året och lägga på mitt skrivbord. Segrade gjorde lag Norrköpings Tidningar vilket ju stämmer till kamplust. Men jag undrar vilka chanser vi har. De 8 km skridsko eller rullskidor avverkades av de snabbaste på 20 minuter vilket innebär en medelhastighet på 24 km/h. Min resa tillbaka från Slaka - vilket är mest utförsbackar - hade en medelhastighet på 22 km/h. Det finns alltså anledning att träna. Kanske ska jag också testa stavar...